Det är nu man ska sova, men det går inte för jag har så svårt att hålla mina känslor i sär. Den ena vill sova, den andra vill älska, den tredje vill rädda världen från allt ont.
Vad är det som händer ute i världen, hur kan det vara så otroligt stor skillnad mellan olika kontinenter? På den ena rasar det brinnande kriget där oskyldiga människor får sätta sina liv till, på en annan protesterar naturen mot allt ont vi gör mot Moder Jord. Stora vattenmassor sköljer in över städer och även där mister människor och djur sina liv utan att ens hinna blinka. Där jag befinner mig råder endast meningsutbyten i form av svordomar och glåpord. Självklart har även min värld närmat sig det ofrånkomliga eländet, det ska jag inte sticka under stol med.
Sitter i en fåtölj och undrar hur det känns att hitta och bära sitt döda barn som lemlästats av bomber och splitter men kommer bara fram till att det är omöjligt att tänka mig in i den känslan. För innan jag ens nått till bilden så gråter jag av rädsla och ser mina älskade barn på min näthinna, och då trygga och hela i levande livet. Hemska och fruktade tanke om något skulle hända dem, det bästa jag har och det jag är mest tacksam för här i världen. Men jag förstår med smärta i mitt hjärta att många föräldrar ute i de kalla krigen, och i de katastrofdrabbade delarna i världen får utstå det vidriga lidandet. Och jag försöker förstå varför just jag hamnade här i min trygga värld, vad jag gjort för att få leva ett så tryggt liv här, när andra människor lever i fruktansvärd sorg, otrygghet och fattigdom?
Den lilla filosofen i mig har tusen olika teorier, men kommer inte fram till vilken av dessa som satte mig här på just den här sidan av jordklotet den 9 oktober 1964. Kan bara med tacksamhet bocka och buga för förtroendet, att låta mig få bli den jag är och det jag har möjlighet att åstadkomma för mig själv och mina medmänniskor. Jag ska göra mitt bästa och lite till för att sprida ringar på vattnet för att skapa ett vänligare samhälle åt oss alla. Börjar med mig själv, skapar ett lugn i mitt sinne för att orka leva och verka även i morgon, för i morgon är en annan dag, då vi kan fortsätta att förverkliga våra drömmar att rädda världen från undergång, och fortsätta att älska självaste – LIVET!
God Natt alla kära & Sov så gott!
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något // Kram
21 11 2012 at 3:53 e m
Så bra skrivet älskling ❤